Har världens snällaste Amstaff som är 8 år. Hon är med mig på jobb och ligger fint hela tiden. Har märkt att hon kanske har lite magkatarr.

Hon var precis i sitt löpa när vi skulle på semester med min mamma och hennes 2 bichon Havanais som är hanhundar. Den ena är 14 år och har aldrig visat något intresse. Den andra är 3 år och har varit på henne även om hon inte löpt. Men han har fått något mot det och det har fungerat bra, tills nu!
Han höll på hela veckan vi var där och juckade på henne. Vi försökte ha dom skilda åt och sa till honom så fort han var på henne.
Normalt när hon inte löper och är i rastgården och det är främmande hundar som snusar och juckar blir hon väldigt irriterad. Hon försöker få bort baken från hunden hela tiden och kommer gärna till mig och söker skydd. Lyckas inte det säger hon ifrån på skarpen.
Men när det gäller dessa småhundar som hon vet är familj säger hon ingenting. Hon bara står still och låter han hålla på.
Efter vi kom hem från semestern tog det ca 5 dagar sen hände något konstigt. Hon började vingla och gapa med munnen på ett konstigt sätt. Började drägla som hon aldrig gör. Jag tyckte det var jättekonstigt och höll koll på henne hela tiden. När hon stod rakt upp och ner och ramlade på sidan åkte jag akut in till djursjukhuset. Dom undersökte henne och såg att hon hade blivit förlamad i halva ansiktet. Ögat blinkade inte när man kom nära med handen. Och då förstod jag hennes dreglande och gapande med munnen.
Dom gjorde en skiktröntgen på henne för att utesluta hjärntumör eller någon påverkan på hjärnan. Som tur var fanns där inget. Dom frågade mig om hon hade varit med om något trauma eller varit stressad. Jag kunde inte komma på något. Vi hade tagit det lugnt och gått i skogen och bara haft mysigt. Veterinären sa att det kan gå över av sig själv eller så har hon kvar det.
Det har sakta men säkert blivit bättre med några få undantag.
Hon slet sig från en vän för hon såg en hare. Var borta i 40 minuter. Då har hon snusat i 40 minuter det vet jag för hon blir helt tokig när hon ser ett vilt djur springa och vill genast jaga det.
Då blev hon sämre igen. Obalansen kom tillbaka och huvudet hängde mer ner på vänster sida där hon är förlamad. Det tog lite tid men började bli bättre igen.
Igår var jag hos mina föräldrar och det 3 åriga Havanaisen höll på som han brukar fast hon inte löpte. Mamma berättade en historia att hennes väninnas tik, som är kastrerad i tidig ålder, blev konstig när hon passade en hanhund och han jucka på henne hela tiden.
När jag kom hem igår på kvällen går min tik och lägger sig direkt och somnar. Inatt har hon gnytt och varit väldigt orolig. I morse såg jag att hon börjat luta huvudet igen mot höger. Kräktes när vi var ute. Ville bara gå en liten runda och sen sovit hela dagen. Blev sämre igen.

Det blev ett långt brev!
Nu till min fråga:
Tror ni att hennes förlamning uppstått för att hon har haft en inre stress för att han har juckat på henne så mycket. Och att hon inte vill säga till honom för hon är för snäll mot dom små hundarna?