Det är helt obegripligt… Den 18 oktober är en dag av sorg för mig. En vän till mig dog för exakt 1 år sedan, och detta väldigt hastigt…

Det var knappt så jag orkade ta mig utanför dörren alls, men jag bestämde mig till slut för att ta ut alla 3 hundar i skogen, så de skulle få springa av sig. Väl i skogen, är allt som vanligt.. Tills jag skulle börja gå hemåt med dem igen. De skulle ta sitt sista busvarv i skogen, som de alltid gör. Och precis innan jag ska ropa tillbaka dem, så hör jag att någon gallskriker. Ingen hund syns till. Jag springer mot ljudet, och ser där till slut Telma som står blickstilla, och de andra två, Ester och Jackson, springer runt henne och gnyr.

Jag går fram till Telma för att försöka känna igenom henne… Hon skriker… Till slut ser jag att höger framben har gått av, att det bara hänger där. Jag får panik. Jag försöker vara lugn och får henne till slut att lägga sig ned, trots att hon fortfarande skriker av smärta. Jag lägger mig ned på marken och trycker mig mot henne. Hon lugnar sig till slut.

Jag funderar på vem tusan jag ska ringa… Jag ringer min bror, säger snabbt vad som har hänt och att han måste komma och hämta Ester och Jackson. Sedan ringer jag min mamma som tar reda på telefonnummer till närmsta veterinär. Jag själv ringer mammas kille, så han kan komma med bilen.

Till slut kommer Linus (min bror) och hämtar hundarna, medan jag ligger kvar på marken med Telma. Sedan kommer han tillbaka och håller koll på Telma. Jimmy, mammas kille, kom även han, till slut. Jag sprang och hämtade en filt, en kartongbit, en sax och bandage för att spjäla Telmas ben inför lyftet och bilresan. Sedan var det full gas mot djursjukhuset.

Väl på plats får Telma genast smärtlindring, och förbereds för röntgen.

Det visar sig att benet är helt av, och veterinären frågar om vi vill operera en så gammal hund. Telma är förövrigt 10 år. Vi tvekar inte en sekund och säger att de ska göra allt de kan för henne. Spelar ingen roll vad det kostar. Veterinären nickar, och talar om för oss hur de kommer gå till väga, och att kostnaden kommer att hamna på omkring 25.000 kr. Och sedan att hon kan opereras först på måndag, så hon måste vara inlagd över helgen.

Min bror och jag åker hemåt i tystnad. Jag kände en stor lättnad, att Telma kommer att bli bra.

Resten av kvällen har jag tänkt både på min väns bortgång, och min Telma som ligger ensam i en bur långt borta. Det här var den tyngsta dagen på… ja, precis 1 år.