En amstaff kan absolut vara en lämplig förstagångshund, men likaså fullständigt olämplig. Det beror helt på människan. 
Vet man vad man ger sig in på, har träffat rasen tidigare, pratat med olika ägare/uppfödare, etc., och är ansvarsfull och seriös så ser jag ingen anledning till varför man inte skulle kunna skaffa en.
Vi har en amstaff som blir tio år nu till våren. Vi tog honom som tvåårig omplacering, och det var väl ungefär både det värsta och det bästa vi har gjort.
Det enda han kunde på plussidan var att inte äta eller gå ut genom ytterdörren förrän man sagt varsågod, i övrigt var han ungefär så feluppfostrad som en hund kan bli. Han gjorde utfall (tack och lov ej aggressiva) mot allt som rörde sig (bokstavligen), hade blivit hetsad att jaga ekorrar upp i träden, kunde inte gå i koppel, lyssnade inte till sitt namn, och så vidare. Det har varit sjukt mycket jobb för att få honom att fungera under ens något så enkelt som helt vanliga promenader.
En amstaff är en fysiskt mycket stark och tålig hund, och mentalt är de impulsiva, envisa, modiga, energiska och uppmärksamma. Ingenting undgår dem, och man bör lära sig att korrigera/avleda omedelbart vid behov, för annars kan de ha hunnit byta fokus fem gånger innan man själv kommer till skott, och då har man missat sin chans. Vår hund har inga problem att lägga märke till månen, en stark stjärna, flygplan eller fåglar som flyger väldigt högt upp på himlen. En natt stod han i flera minuter och tittade på en satellit som långsamt förflyttade sig över himlen.
De är lätta att få upp i stress, så man bör träna in en rejäl och odiskutabel av-knapp, samt MYCKET passivitetsträning. Socialisering är såklart jätteviktigt, både bland människor och hundar (och gärna andra djur också). Låt dem aldrig hålla på och hoppa på folk, inte ens som valp. En vuxen amstaff som studsar som en studsboll på folk är INTE gulligt. Vår hund skallade mig rätt ordentligt första gången jag träffade honom.
Amstaffs är också bra på att stirra ut andra hundar. Personligen tycker jag att de överlag inte är särskilt duktiga på hundspråk, men det har säkert mycket med socialisering och uppfostran att göra, och jag tvivlar på att jag har mött så många välsocialiserade/-uppfostrade amstaffs. Det här säger jag med andra ord för att många tyvärr låter dem stirra ut andra hundar/människor, och det ser inte bra ut. Om du skaffar en amstaff skulle jag föreslå att du tränar på att din hund ska ha uppmärksamheten riktad mot dig vid hundmöten. Vår hund har fortfarande problem vid hundmöten, så jag går alltid av och ställer mig vid sidan av gångbanan och tränar kontaktövningar och små uppletandeövningar för att han inte ska intressera sig för den andra hunden.
Som en ovan redan nämnt är de väldigt tysta hundar som sällan skäller, och det är i mitt tycke mycket trevligt. Jag är uppvuxen med schäfrar och de är ju väldigt gapiga.
Amstaffs är väldigt fysiska i sina lekar, de slår mycket med tassarna och är ganska buffliga, så de passar kanske inte att leka med alla typer av småhundar om de inte anpassar sitt sätt efter kompisarna. Märker man att leken går lite överstyr får man gå in och bryta. Det är sådant som går att träna.
Sjukdomar är huvudsakligen HD/ED och hudproblem (allergier). Ataxi finns också, men man får inte avla två bärare med varandra i Sverige. Ingen seriös uppfödare skulle göra det, eller ens avla på en individ som inte har känd ataxistatus.
Som andra redan har nämnt är fördomar ett stort problem, och du som ägare till en amstaff har ett enormt ansvar i att se till att inte spä på de fördomarna. Varenda amstaff och ägare är ett ansikte utåt för rasen. Även om nittionio amstaffs av hundra vore väluppfostrade, så är det den där enda som är utslagsgivande för de som är fördomsfulla.
Tyvärr har folk en rätt god anledning att ha sina fördomar på grund av alla idioter som skaffar amstaff (eller snarare amstaffblandisar) för att de är snygga/tuffa, så det vi som faktiskt är seriösa måste göra är vårt absolut bästa i att försöka att aldrig ge folk anledning att titta snett på oss. Jag blev väldigt sårad en gång när jag och min sambo tog en promenad in mot stan tillsammans med vår amstaff en sommar, och vi mötte en familj som var på väg åt motsatt håll. Vår lilla kille gick jättefint vid sidan av mig och tittade inte ens på dem, men när vi hade passerat varandra hörde jag mannen muttra till sin familj att "såna där hundar borde avlivas". Därför blir jag väldigt upprörd när folk skaffar amstaff och beter sig som att de har en golden. Det funkar inte att låta hunden bete sig hur som helst och ha den lös utan ordentlig inkallning så att den kan springa fram till andra människor och djur, inte om man bryr sig om rasen.
I mina ögon är det den trevligaste, goaste och finaste hunden i världen, men man ska vara medveten om vad det är man har. Det är en ras med väldigt stor kamplust, och de är fysiskt mycket okänsliga om de är det minsta uppe i varv på något sätt, vare sig det beror på glädje eller något annat. Det är där av-knappen är superviktig, för får de för sig att kampa med någon eller något ska man kunna avbryta med ett kommando. Att fysiskt behöva försöka avbryta kamp är en dålig idé, det kan tvärtom uppmuntra dem. De backar inte en brottningsmatch om man säger så. Att vara lugn och konsekvent är A och O för att komma någon vart och få ut något konstruktivt av träningen. De är väldigt förarveka och man ska aldrig försöka göra illa dem för att få dem att göra som man vill. Då är man helt fel ute.
Deras kamplust har förstås en mycket positiv sida också, då det är en ypperlig belöning efter exempelvis en stunds träning. Att då få kampa lite med en lämplig leksak är en riktig höjdare. Genom att göra det får de utlopp för sin kamplust och göra något som de tycker är superkul tillsammans med dig, samtidigt som man tränar den där berömda av-knappen varje gång man avbryter. Vissa tror att det är dåligt att leka kamplekar med sin amstaff, men det är tvärtom. Allt med måtta bara, och på dina villkor.
För mig är amstaffen hunden med stort H. De är snälla, glada, roliga, pigga, keliga, orädda, arbetsvilliga, aktiva, vackra och på alla sätt underbara. Nästa hund för mig är självklar, det blir naturligtvis också en amstaff. Men en valp denna gång, som jag själv kan forma från start.
