20 - Allmänt

Hur är de?

2015-10-07 21:18 #0 av: lollynonna

Hej! Jag har funderat på att skaffa amstaff någon gång i livet och undrar hur de är egentligen. Hur är era hundar? Hur stora är era hundar? Vilken sorts aktivering behöver dem? Är de lämpliga som första hund? Är de skälliga och mycket på eller är de lite lugnare? Vad ska man undvika för hundar? Tänker som på schäfer tillexempel är det väl inte optimalt med dessa räkben... Vilka sjukdomar är vanliga och hur är hunden allmänt?

Var väl mest det jag undrade just nu. Posta gärna bilder på era hundar! Självklart vet jag att allt är individuellt och mycket handlar om träning osv osv.

// Linah 

 Medarbetare på djurannonser och gerbiler iFokus!
SolGerbilsidanSol

Anmäl
2015-10-14 11:13 #1 av: Blaze31

Hej lollynonna!

Vi har en Amstaff hane som fyller 2 år i december, har haft honom sedan han var 10v. gammal. Vi är hans första och enda hem sedan han flyttade hemifrån, från hans mamma och syskon. Han kommer från en mindre kennel i Småland, vi bor i Jämtland/ Norrland. Innan vi tog hem Blaze hade vi varit utan hund i ca 13 år men både jag och sambon är uppvuxna med hundar. Vi har haft våra bra och dåliga dagar, som vilken som helst hundägare och det har vi fortfarande. Det ingår i att ha hund. De är ju levande individer!

Vår Blaze är 55cm i manken och väger 30kg, alltså ingen rasstandard trots att han är renrasig men beteendemässigt är han allt en Amstaff ska vara. Han är glad, aktiv, envis, självsäker, framåt, orädd. Vi har inte röntgat honom än men det är på gång att hända nu, så vi kör ingen hård träning med honom än. (Man ska egentligen inte träna hårt med dem heller förrän de är 2-2 1/5 år gamla.) Det vi gör är att vi låter honom springa lös så mycket det bara går, vi tränar lite lätt dogparkour när vi är ute i skogen och rör på oss, han får dra 1-2ggr. i veckan ca 2kg:s kedjor efter sig. Vi skulle vilja börja tävla i weightpull med honom en dag! Vi leker väldigt mycket, både inne och ute. Utmanar honom mentalt, gömmer godis så han får söka, vi tränar kommandon, han får lösa sina aktivitetslekar.

Jag ser inga fel att skaffa sig en Amstaff som en första hund om man som hundägare är bestämd och konsekvent. Man ska inte vara tuff och elak mot hunden men hunden måste förstå vad den får och inte får göra, vad som är okej och inte okej. En hund läser av oss människor, våra känslor, vårt humör bättre än någon annan och är man ostabil som hundägare då tar hunden över och kör sitt eget race. Det är då man får en osäker, olydig, utfallsmässig hund. Jag upprepar igen, man ska inte vara elak mot sin fyrbenta vän för det löser absolut ingenting, hunden är inte sådan för att jäklas med en utan för att den själv är osäker. Men så är det med alla hundraser, alla hundar behöver en stabil hundförare för att de själva ska kunna känna sig så!

Min Blaze skäller väldigt sällan och vad jag har förstått så skäller Amstaffar väldigt lite. Däremot så är han väldigt mycket på. Han är extremt glad i och över allt, han är nyfiken som ingen annan hund jag haft innan och ingen annan hund jag någonsin mött. När vi leker är han väldigt hård, inget oss emot (men han leker så bara med mig och sambon, då vi tillåter honom att vara hård). Han är ganska lättstressad så det gäller att vara bestämd och säga till att han ska bryta. Blaze har inga hundvänner som vi kan släppa han lös med, och just därför leker vi med honom så som vi gör. Han går heller inte ihop med andra hanar. Däremot så kan vi promenera med andra tikar. Tikar har det aldrig varit några problem med.

Skulle du skaffa dig en Amstaff en dag vill jag råda dig att socialisera hunden så fort du kommer hem med den, är så mycket enklare när dem är liten. Miljöträna. Ensamhetsträna hunden, för förr eller senare kommer hunden behöva stanna hemma själv.

Ang. sjukdomar så är American Staffordshire Terrier som flera andra större hundraser känd för att ha problem med armbågar och bakbenen. HD/ED med andra ord. Här kan du läsa mer om detta: http://www.skk.se/uppfodning/halsa/halsoprogram/index-for-hd-och-ed/ eller om du helt enkelt googlar efter det. Just därför är det också viktigt att röntga hunden, så att man vet vad man har och att man kan anpassa träningen/ leken efter hunden. Ju dåligare HD/ED slits hunden mer vid större påfrestningar. Sedan finns det olika slags allergier, demodex, här kan du läsa mer om denna om du inte känner till det: http://www.agria.se/hund/artiklar/sjukdomar-och-skador/demodex-hos-hund/.

På din fråga hur hunden är allmänt kan jag säga så mycket som att jag aldrig har ångrat och kommer aldrig att göra det heller, att jag skaffade mig en American Staffordshire Terrier. Frågar du mig så är Amstaff den absolut bästa hundrasen man kan ha, de är lojala, respektfulla, människo- och barnkära, arbetsvilliga, glada, aktiva, ja allt som jag själv letade i en hund fick jag i min lilla Amstaff. Vi väntar nu med att Blaze ska mogna till lite mer så ska vi ta hem en till liten Amstaff valp. Och efter den valpen tar vi hem en till Amstaff. I vår familj framöver så kommer det bara att finnas underbara Amstaffar!

Oj, detta blev ett långt inlägg! Men när det finns mycket att berätta så är det svårt att korta ner. Hoppas du fick svar på dina funderingar, och är det något mer så fråga på du bara! Jag är ingen expert, långt ifrån det, men utav min erfarenhet så kommer jag svara så gott jag bara kan.

Till sist kommer en bild på vår lilla huligan!

Vi önskar dig en trevlig dag!

//Blaze31

Anmäl
2015-10-14 18:33 #2 av: lollynonna

#1 Tack så jättemycket för ditt svar! Enligt vad du beskriver verkar det som en bra första hund. Tack för länkarna, ska definitivt läsa igenom dem. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, men tack igen för ett bra svar! Verkligen roligt att läsaGlad

// Linah 

 Medarbetare på djurannonser och gerbiler iFokus!
SolGerbilsidanSol

Anmäl
2015-10-17 19:57 #3 av: Bestillmyheart

http://www.skk.se/hundraser/american-staffordshire-terrier/. Mer info på svenska amstaffklubben.

Personligen skulle jag avråda att införskaffa amstaff som första hund i och med att de är så pass krävande både fysiskt och psykiskt. Det är en helt underbar ras, men i och med att de är envisa och energiska sätter det extra stor press på ägandeskapet i  och med att de är så pass muskulösa. Det är såklart lika viktigt att t.ex. en chihuahua har en bestämd och konsekvent ledare, men konsekvenserna av bristande ledarskap blir såklart större ju "mer hund". 

Med detta sagt är det såklart inte en omöjlighet, och om du har tidigare hunderfarenhet och är beredd på att lägga ned mycket tid på hunden så är det klart att en amstaff skulle kunna vara en bra förstahund. Dock skulle jag råda dig att börja med att vara hundvakt åt amstaff så att du verkligen får en inblick i vad det innebär att ha hand om en.. Kanske kan det vara en bra början att ta över en vuxen hund? Förstås finns då risken för invanda dåliga beteenden och "problem", men om hunden har en bra grund att stå på slipper du den jobbigaste valpperioden.

Saker att tänka på: Det finns mycket fördomar mot amstaff, vilket gör att du måste vara extra varsam då du promenerar (visa mer respekt för hundrädda etc. och även om det känns larvigt se till så att det dåliga ryktet ej späs på), det är mycket svårare att låta hunden följa med på ställen (av föregående anledning, hur lydig hunden än är), att hitta hundvakt är betydligt svårare än vid ägandet av många andra raser (även om du är psykiskt och fysiskt stark nog att klara av en amstaff, finns det ofta inte folk i ens närhet som är det och händer något är det på dig).

Hugo

Var inte jätteduktig på att formulera mig nu, men hoppas du missförstår mig rätt! I övrigt är amstaff såklart en helt underbar ras, så såvida du läser på ordentligt, har tidsmässig och ekonomiska förutsättningar,  går kurser etc. så är det klart att man kan ha en amstaff som förstahund! Men det finns en anledning till varför det är så överrepresenterat med amstaffs/amstaffsblandningar som omplaceras och det är för att de är väldigt krävande jämfört med många andra hundraser. De positiva aspekterna tycker jag Blaze31 tog upp väldigt bra. Ska själv införskaffa mig en hund; har tänkt på andra raser som är mindre krävande, just för att det bland annat förenklar då jag behöver hundvakt, men bara tanken på att skaffa annat än amstaff känns lite deprimerande!

.. Bilder, på mina fina killar jag har tagit hand om!

Zero
Anmäl
2015-10-17 22:04 #4 av: lollynonna

#3 tack för svar på den "negativa" sidan också! Vi har några hundar i familjen,bland annat en Sankt bernad. Hon är ju stor och riktigt busig,för hon är valp men en valp på nästan 60 kilo kanske inte är det lättaste att hantera. Men hon verkar lyssna fint på mig iaf,och eftersom jag har växt upp med hundar har jag lite koll,men en egen hund är ju något helt annat!

Angående fördomar har jag redan,så fort jag nämner rasen fått höra både det ena och det andra. Så jag förstår verkligen att det kan bli ett problem med hundpassning och liknande då hunden anses som en mördargalen kamphund som biter ihjäl allt levande i synfältet i princip.

// Linah 

 Medarbetare på djurannonser och gerbiler iFokus!
SolGerbilsidanSol

Anmäl
2015-12-12 04:57 #5 av: MoaL

En amstaff kan absolut vara en lämplig förstagångshund, men likaså fullständigt olämplig. Det beror helt på människan. Cool Vet man vad man ger sig in på, har träffat rasen tidigare, pratat med olika ägare/uppfödare, etc., och är ansvarsfull och seriös så ser jag ingen anledning till varför man inte skulle kunna skaffa en. 

Vi har en amstaff som blir tio år nu till våren. Vi tog honom som tvåårig omplacering, och det var väl ungefär både det värsta och det bästa vi har gjort. Skrattar

Det enda han kunde på plussidan var att inte äta eller gå ut genom ytterdörren förrän man sagt varsågod, i övrigt var han ungefär så feluppfostrad som en hund kan bli. Han gjorde utfall (tack och lov ej aggressiva) mot allt som rörde sig (bokstavligen), hade blivit hetsad att jaga ekorrar upp i träden, kunde inte gå i koppel, lyssnade inte till sitt namn, och så vidare. Det har varit sjukt mycket jobb för att få honom att fungera under ens något så enkelt som helt vanliga promenader. 

En amstaff är en fysiskt mycket stark och tålig hund, och mentalt är de impulsiva, envisa, modiga, energiska och uppmärksamma. Ingenting undgår dem, och man bör lära sig att korrigera/avleda omedelbart vid behov, för annars kan de ha hunnit byta fokus fem gånger innan man själv kommer till skott, och då har man missat sin chans. Galen Vår hund har inga problem att lägga märke till månen, en stark stjärna, flygplan eller fåglar som flyger väldigt högt upp på himlen. En natt stod han i flera minuter och tittade på en satellit som långsamt förflyttade sig över himlen. Lipar

De är lätta att få upp i stress, så man bör träna in en rejäl och odiskutabel av-knapp, samt MYCKET passivitetsträning. Socialisering är såklart jätteviktigt, både bland människor och hundar (och gärna andra djur också). Låt dem aldrig hålla på och hoppa på folk, inte ens som valp. En vuxen amstaff som studsar som en studsboll på folk är INTE gulligt. Vår hund skallade mig rätt ordentligt första gången jag träffade honom. Tyst

Amstaffs är också bra på att stirra ut andra hundar. Personligen tycker jag att de överlag inte är särskilt duktiga på hundspråk, men det har säkert mycket med socialisering och uppfostran att göra, och jag tvivlar på att jag har mött så många välsocialiserade/-uppfostrade amstaffs. Looser Det här säger jag med andra ord för att många tyvärr låter dem stirra ut andra hundar/människor, och det ser inte bra ut. Om du skaffar en amstaff skulle jag föreslå att du tränar på att din hund ska ha uppmärksamheten riktad mot dig vid hundmöten. Vår hund har fortfarande problem vid hundmöten, så jag går alltid av och ställer mig vid sidan av gångbanan och tränar kontaktövningar och små uppletandeövningar för att han inte ska intressera sig för den andra hunden.

Som en ovan redan nämnt är de väldigt tysta hundar som sällan skäller, och det är i mitt tycke mycket trevligt. Skrattar Jag är uppvuxen med schäfrar och de är ju väldigt gapiga.
Amstaffs är väldigt fysiska i sina lekar, de slår mycket med tassarna och är ganska buffliga, så de passar kanske inte att leka med alla typer av småhundar om de inte anpassar sitt sätt efter kompisarna. Märker man att leken går lite överstyr får man gå in och bryta. Det är sådant som går att träna.

Sjukdomar är huvudsakligen HD/ED och hudproblem (allergier). Ataxi finns också, men man får inte avla två bärare med varandra i Sverige. Ingen seriös uppfödare skulle göra det, eller ens avla på en individ som inte har känd ataxistatus.

Som andra redan har nämnt är fördomar ett stort problem, och du som ägare till en amstaff har ett enormt ansvar i att se till att inte spä på de fördomarna. Varenda amstaff och ägare är ett ansikte utåt för rasen. Även om nittionio amstaffs av hundra vore väluppfostrade, så är det den där enda som är utslagsgivande för de som är fördomsfulla. 

Tyvärr har folk en rätt god anledning att ha sina fördomar på grund av alla idioter som skaffar amstaff (eller snarare amstaffblandisar) för att de är snygga/tuffa, så det vi som faktiskt är seriösa måste göra är vårt absolut bästa i att försöka att aldrig ge folk anledning att titta snett på oss. Jag blev väldigt sårad en gång när jag och min sambo tog en promenad in mot stan tillsammans med vår amstaff en sommar, och vi mötte en familj som var på väg åt motsatt håll. Vår lilla kille gick jättefint vid sidan av mig och tittade inte ens på dem, men när vi hade passerat varandra hörde jag mannen muttra till sin familj att "såna där hundar borde avlivas". Ledsen Därför blir jag väldigt upprörd när folk skaffar amstaff och beter sig som att de har en golden. Det funkar inte att låta hunden bete sig hur som helst och ha den lös utan ordentlig inkallning så att den kan springa fram till andra människor och djur, inte om man bryr sig om rasen.

I mina ögon är det den trevligaste, goaste och finaste hunden i världen, men man ska vara medveten om vad det är man har. Det är en ras med väldigt stor kamplust, och de är fysiskt mycket okänsliga om de är det minsta uppe i varv på något sätt, vare sig det beror på glädje eller något annat. Det är där av-knappen är superviktig, för får de för sig att kampa med någon eller något ska man kunna avbryta med ett kommando. Att fysiskt behöva försöka avbryta kamp är en dålig idé, det kan tvärtom uppmuntra dem. De backar inte en brottningsmatch om man säger så. Att vara lugn och konsekvent är A och O för att komma någon vart och få ut något konstruktivt av träningen. De är väldigt förarveka och man ska aldrig försöka göra illa dem för att få dem att göra som man vill. Då är man helt fel ute.

Deras kamplust har förstås en mycket positiv sida också, då det är en ypperlig belöning efter exempelvis en stunds träning. Att då få kampa lite med en lämplig leksak är en riktig höjdare. Genom att göra det får de utlopp för sin kamplust och göra något som de tycker är superkul tillsammans med dig, samtidigt som man tränar den där berömda av-knappen varje gång man avbryter. Glad Vissa tror att det är dåligt att leka kamplekar med sin amstaff, men det är tvärtom. Allt med måtta bara, och på dina villkor.

För mig är amstaffen hunden med stort H. De är snälla, glada, roliga, pigga, keliga, orädda, arbetsvilliga, aktiva, vackra och på alla sätt underbara. Nästa hund för mig är självklar, det blir naturligtvis också en amstaff. Men en valp denna gång, som jag själv kan forma från start. Skämtar

Mvh,
Moa
Sajtvärd på Eremitkräftor och Snäckor

Anmäl
2016-02-07 00:09 #6 av: The_pearl

Jag och sambon blev med amstaff/amerikansk bulldog i höstas. En pigg och glad flicka som haft 4 (!!!!) hem plus omplacerare och uppfödare, hon var 8 månader när vi fick henne.
Anledningen till alla hem var att lilla Svea var en problemhund, hon var aggressiv, klarade inte av andra hundar eller människor och jag vet inte allt vad som var fel.
Svea har inga tendenser till fel beteende överhuvudtaget.
Ägarna var så fel som de kunde bli. Hon blev inte stimulerad, hon blev inte rastad, de slog henne och hällde kokande vatten på henne utan att ens gå till veterinären.

Svea älskar alla (hon har ett fantastiskt sinne, är förlåtande och en älskande varelse trots den behandling hon fått)
Älskar allt, förutom katter. Hon blev attackerad när hon låg o sov och bet i försvar, tyvärr dog katten av bettet.
Det hela är enligt mig ett resultat av nonchalans och dåligt hundägande.
Svea är nu jätterädd för katter, skakar som ett asplöv.
Hon biter mot katten när den kommer för nära.
Vi tränar på att kunna acceptera katter. Iaf grannens katt...

Hos omplaceraren valde Svea oss. Hon flög runt som en raket, hoppade och studsade, skrek av lycka, slickade på oss och kärleksnafsade.
Hon hälsar fortfarande så när vi hämtar henne på hunddagiset. Annars när vi kommer hem är hälsningsceremonin lite lugnare ;)
Hon är otroligt nyfiken, vill med i varje skåp, kolla och lukta på varenda pryl man hämtar, vill vara med och kolla det man gör.
Hon skäller bara när hon hör något, typ när det ringer på dörren.
Hon pratar gärna med oss när vi kommer hem eller när hon är uppspelt, busig o jätteglad. Ett morrande ljud och sen skäller hon på ett särskilt sätt.
Hon pratar gärna med våra gäster också. De ovana tror hon morrar på dom, när vi berättat att hon pratar så så blir dom oftast lite lugnare. :)
Hon är otroligt lyhörd och vi kan lära henne allt vi vill.
Vi leker med henne rätt mycket, sambon tar ibland långa promenader, vi tränar henne mentalt och fysiskt.
Hon är därför väldigt lugn, sovmorgnar är toppen, soffan är fantastisk på kvällarna.
Lekarna är oftast tuffa och lite buffliga. Hon får bara leka så med oss.
Hon leker med barn lugnt o fint när de tillfällena ges så hon anpassar sig jättebra!

Det enda negativa vi märkt av på Svea efter felbehandlingarna är att hon inte varit tränad direkt med andra hundar, hon har vid ett tillfälle gått in och vaktat mot en annan hund och betit (föräldrarnas hund). Som tur var hände inget och hon var lätt att bryta (tipset är att inte gå mellan hundarna, sambon lyfte och drog henne bakåt i bakbenen, hon släppte direkt).
Hon är då rädd för katter, plötsliga ljud och gester. Fyar man henne och rör sig på något sätt duckar hon och tror hon ska få stryk.
Detta är saker vi tränar på i mängder hela tiden.
Det som var bra med Svea var också att hon fann sin plats i rang direkt.

Men vill man ha mycket hund i ett paket så är en amstaff rätt hund tänker jag.
Som första hund är det nog inga problem, man måste vara bestämd, tydlig och fast när man handskas med rasen.
Det gäller som de andra nämnt här alla raser!

Vi älskar vår lilla knas, så mycket personlighet i så pass litet paket.
Vi är jätteglada över att vi fann varandra, hon ger oss så mycket extra i våra liv. Kärlek och många skratt!
Huden kan vara ett problem med rasen, allergier osv. Svea hade en massa ruvor i pälsen, de misstänkte demodex eller allergi.
Veterinären slängde in en antibiotikakur och en behandling mot demodex för att vara på den säkra sidan.
Det visade sig vara stressrelaterat (inte konstigt med tanke på alla hem och dålig behandling).

Svea har rätt bra förbränning med, hon behöver mer mat än vad hundar ska ha (om man går efter tabeller osv). Så bra foder är med viktigt tycker jag!
Vi kör med pure natural, bättre än royal canin tycker Svea! ;) lite extra färskfoder utöver det med så mår hon kalaskula!

Vi misstänker att hon är på väg in i ett löp nu, spännande att se hur allt fungerar med henne!
Våren kommer kantas av utbildningar, kurser och hundmöten för Svea.
Träning på att vara lös, inkallning osv.
Vi hade aldrig valt om om vi fick, Svea är så mycket mer än vad vi trodde det skulle bli med att bli med hund! :)
Fördomarna är tråkiga! Min sambo har det rätt kämpigt med möte med andra i byn, jag har inga problem och Svea hälsar glatt på alla. Hon visar tydligt vilka hundar som inte är att lita på, då går hon runt mig o går bakom mig på andra sida från den andra hunden.
Hundar som är intressanta, eller människor, har hon börjat stirra ut o liksom smyga på. Hon hukar liksom sig och halvkryper fram. Ser döfånigt ut och jag vet inte varför hon gör så.
Så det jobbar vi också med, att se vettig o snäll ut när man möter andra ;) haha

I det hela är det en ras som älskar mångt och mycket, hon pussar gärna jättemycket om hon får. Sitter gärna nära och bara njuter.
En underbar ras helt enkelt! :)

Anmäl
2016-02-07 03:33 #7 av: vallhund

Om man lever i villfarelsen att hundar tar över så håller man sig lämpligtvis med plysch hundar.

http://dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen/
http://dogma.nu/artiklar/flockbildning-och-ledarskap/

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 
Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.