Tips, råd, erfarenheter sökes
Jag har en amstaff blandis som snart är 3 år, som kastrerades för snart 1 årsen pga skendräktighet som ledde till viktproblem. Därför tog jag beslut om att hon skulle kastreras. Hon är en omplacering och jag fick hon när hon var ca 9 månader, var väldigt noga med socialisering och var mycket i rastgård med alla olika sorters hundar stora som små unga som gamla. Hon har även umgåtts dagligen med hundar när jag gick på gymnasiet och visade aldrig ngt agg. Funkade jätte bra med alla hundar även om dom tröttnade på hon och sa till hon så gjorde hon inget tillbaka. Kön spelade heller ingen roll. Min kompis skaffade en hanvalp som va väldigt mycket hemma hos oss och vi hos dom, hundarna åt i samma rum samtidigt och de va inga problem. Ska tillägga att han var väldigt mycket på hon inne men hon accepterade han och sa till på snällt sätt. Även när jag jobbat i stall dr de funnits hundar har de funkat bra hon har sagt till någon gång men de har varit med all rätt. Nu senare så har hon blivit mycket kaxigare och säger till ibland lite väl hårt tycker jag. Oftast handlar de om de är mat inblandat eller så vaktar hon sin skål eller ngn väska med godis i. En hund som hon känt den valperioden som hon fortfarande umgås med funkar hon super med, en tik som är lika gammal. Och de har aldrig varit problem att kasta ut godis till dom och dom letar ihop men ibland från ingenstans utan för varning så "flyger" hon på den andre. Biter inte hål men tycker ändå hon är för hård. Ska tillägga att ingen hund har någonsin varit dum mot hon, flugit på eller läxat upp hon ordentligt. Hade velat i framtiden ha en till hund men e rädd att de kan bli fel, hon är underbar annars. Bara vissa situationer med andra hundar. Blev väldigt långt haha hoppas ni orkar läsa och har någon erfarenhet elller ngt. Ville att ni skulle få en bra bild av situationen. Erfarenheter och tips och råd sökes.
Det är det här som många med mig envist försöker förklara för personer med den här hundtypen. Oavsett om socialisering sker efter konstens alla regler så brukar hundarna vanligtvis visa upp en annan sida mot hundar av motsatt kön efter 2-3 års ålder. Det genetiska arvet är alltid närvarande och det kommer man aldrig ifrån. Att det kan uppstå problem med andra hundar ingår i "paketet".
I dagsläget finns det en sak du kan göra och det är att se till att din hund inte hamnar i situationer där hennes resursförsvar kan triggas. Att slänga in en leksak eller mat till två eller flera hundar kan skapa problem och det ska du försöka undvika.
Min hane blev "aggressiv" i 1-2 års åldern men det gav med sig. Han bodde då ensam men umgicks med en tik nästan varje dag. Fick då höra samma som du, att du har en sån ras och förvänta dig inte för mycket. Idag har jag samma hane (fyller 3 år i slutet av februari) och en valptik på 20 veckor som snor märgben rakt ur munnen på honom, dom kampar och leker ihop, kan äta ur samma skål och han har inga problem med någon annan hund heller. Jag har inga tips på vad du kan göra förutom att se till att ni inte hamnar i dom situationerna för er egen och andrad säkerhetsskull. Kanske går det över som för min hane, kanske gör det inte det. Håller tummarna för att det löser sig :)
// Lise
When nothing goes right, go left!
Vill bara säga att "den här hundtypen" innefattar då även golden retriever, då en bekants sexåriga kastrerade tik beter sig precis som din sen 2-3 års ålder trots massvis av socialisering. Hon väljer ut ett o annat "hatobjekt" men de flesta funkar helt ok även om hon inte är överförtjust! Men så länge man fortsätter prova (med sunt förnuft) att låta hunden träffa andra så minskar ju iaf inte oddsen för att det ska kunna bli riktigt bra. Lycka till! :-)
Nej "den här hundtypen" inkluderar inte golden retriever. Naturligtvis finns det orastypiska hundar i alla raser + sådana med dålig mentalitet.
Det #1 beskriver är rastypiska hundar som inte behöver ha dålig mentalitet.
ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.
Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .
Medis på Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.
Det är ett typiskt beteende för hundar. Kan vara en fas som går över med tiden.
Kan även vara så att det inte är din hund. Kan lika gärna vara den andra hunden som utlöst det med hjälp av felaktigt kropps språk eller liknande.
Min ena tik är strax 2 år och har aldrig visat något aggressivt utan då de gånger någon annan hund försökt ge sig på henne.
Ibland kan det visst vara bra att undvika situationer helt och hållet. Men av egen erfarenhet har jag lärt mig att det ofta funkar bättre om man backar i sin träning. Ser över vad man kan ha missat och börjar sen om för att kunna ta kontroll över hunden då situationen är på väg att uppkomma nästa gång
#5 Rastypiskt beteende brukar inte gå över med tiden, vad eller vem som utlöst det är ointressant.
Visst kan man backa men det hjälper sällan.
ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.
Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .
Medis på Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.
#5 Det kanske fungerar på många, men inte för alla och framförallt beror det helt på vad man har för typ av hund.
// Lise
When nothing goes right, go left!
Oftast beror det snarare på föraren än hunden :/
Någon som har tips på hur jag får bort detta beteende? Och om de är jag som förare vad har jag gjort för att hon inte ska tycka om andra hundar?
Det är nog väldigt svårt att få bort, kan till o med vara omöjligt. Du har förmodligen inte gjort något speciellt.
Det du kan göra är att inte utsätta hunden för situationer där det kan uppstå problem.
Läs #1 igen, noga!
"I dagsläget finns det en sak du kan göra och det är att se till att din hund inte hamnar i situationer där hennes resursförsvar kan triggas. Att slänga in en leksak eller mat till två eller flera hundar kan skapa problem och det ska du försöka undvika."
ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.
Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .
Medis på Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.