Till att börja med, som du säger är du lite för ung för att skaffa en hund. Även om du verkar mogen för din ålder så skulle jag inte rekommendera att du skaffar en så kraftfull hund det första du gör. Men det där är lite olika, för en amstaff är oftast inte att rekommendera som förstahund, men det beror helt på dina kunskaper egentligen. Sen vet jag inte om du har hund sen tidigare, och vad det isåfall är för ras? Alla raser är ju avlade för olika saker. Amstaffen idag är egentligen bara sällskaps och utställningshund, men bara man själv sätter gränserna för vad man kan hitta på med sin hund, alla är de ju individer och fungerar olika.

Alla har rätt att ha sina åsikter om saker och ting, men i mina öron låter det som att din släkt har fått en väldigt förvrängd uppfattning om dessa hundar, vilket är väldigt vanligt. Det du egentligen kan göra, förutom att försöka föra en seriös diskussion angående deras åsikter om hundarna, så kan du ta till statistik. Ta till exempel, hundar av "kamphundsraser" står för mindre än 10% av alla hundattacker i Sverige. Bara det säger ganska mycket, eller hur? Man måste på något sätt försöka få in det i folks huvuden, att en hund är en hund oavsett ras. En hund blir precis det du som ägare gör den till. Om en hund attackerar en annan hund eller människa helt oprovocerat, så är det med 98% säkerhet människans eget fel. Det är vi som förstör hundar. Det är vi som behandlat djuren som skit, det är vi som har uppfunnit hundkamperna. Allt beror på människan. De stackars djuren har bara varit ett verktyg.

Jag själv har en amstaff, och han är världens mest underbara och fina vän! Han gör allt för mig. Han älskar barn, han älskar när man håller på pillar på honom, man får sticka in sitt huvud i hans mun om man vill. Han är supergo. Men hade jag inte behandlat honom rätt från början så hade det förmdligen inte varit såhär bra som det är idag. Det är så enkelt att begå misstag. Och det får man! Bara man vet när man begår dem, så man kan rätta till på en gång.

Jag kan intyga att min amstaff, som nu är 10 månader, har varit rent ut sagt j*vlig som f*n med allt och alla. Han har kommit i tonåren. Han kan få världens bryt ibland, så man bara kan hålla ned honom mot golvet och hålla tummen mot halsen för att illustrera ett hundbett. Det har hänt att jag fått sitta i 40 minuter och se till så att han lugnar sig, innan jag kan låta honom gå. En amstaff är en terrier, och de är kända för sin envishet. Och envishet, det får du känna på om du har en amstaff en dag. De kräver så otroligt mycket tålamod, att det är svårt att förstå ibland. Detta är dock bara bråkdelen av allt som är och har varit med min hund. Ibland är han helt underbar, andra gånger gör han allt för att provocera. Det är fullt normalt att en hund i tonåren försöker komma upp i rang, och då är det väldigt viktigt att man tillrättavisar och säger på en gång att det är du som är ledaren, att hunden ska vara under dig. Det är ofantligt mycket jobb med hundar, och det gäller inte bara amstaffen, såklart. Sen finns det lite mindre svåra raser som bättre lämpar sig som förstahund.

Men nej, dessa raser ska inte förbjudas. Finns ingen anledning till att göra så. Länderna som gjort detta… Det är bara helt puckat. Kollar man på statistiken sedan de exempelvis förbjudit bl.a amstaffen i Danmark, så har hundattacker till och med ökat. Detta säger enligt mig en hel del, dels det att det inte gör någon nytta att förbjuda vissa raser av hundar, för alla hundar är hundar. Alla hundar kan vara aggressiva, alla hundar kan attackera, oavsett ras. Så om man tänker som danskarna gjort, borde man ju förbjuda alla hundar… Vettigt, va?

Att säga att en amstaff är hård låter i mina öron väldigt fel. En amstaff är en relativt förarvek hund. De kräver dock en hel del. Men det är ju egentligen två olika saker.

Att säga att en amstaff inte är en förstagångshund låter i mina öron också fel. Allt handlar om hur kunnig man är, hur mkt tid man är villig att lägga osv.

1. Jag skulle säga att ingen åsikt går att ända om inte den personen själv är villig att ändra sig. Visst kan man påtala saker om hundarna, visa statistik mm. Men om personen har en fast åsikt och inte vill ända sig tvivlar jag på att det går. Jag tror att människorna måste se själva vad rasen/hundtyperna är. Sen kan jag bli frustrerad av att folk kallar dem si och så, men det egentligen är det ju ingenting att bry sig om..

2. Jag gillar alla väluppfostrade hundar, oavsett ras. I huvudsak tycker jag att det är ägarna som i de flesta fall är problemet.

3. Jag har en amstafftik (dock oreggad). Chilli heter hon. Har växt upp med två rottweiler, ingen kamphundras, men en sk muskelhund.

4. Lydnad, agility, spår, sök, weight pull/DW osv. Det mesta helt enkelt beroende på vad du och hunden intresserar er för.

5. Ban the people not the dogs - Det tycker jag :)

# 2, håller med, vill oxå tillägga att hundar kan bara bli vad man gör dem till, utifrån sina genetiska förutsättningar. Borzois lär aldrig bli bra vallhundar o Vavvor blir sällan bra skyddshundar.

#3
Hehe, nej det är ju sant. Tror inte att en amstaff blir en bra vallhund heller :D Men det finns ju egentligen inget som stoppar en ifrån att testa ;) Sen lär ju resultatet variera.

Jag minns när min äldste son fick amstaff/dobermann jag var först protest o tyckte det var hemsk ras som din släkt tyckte. Men senare fick jag känna den hunden jag är mycket mycket mycket kääääär i henne hon är så GO och sällskapsjuka. Vi brukar låna henne ofta o hon brukar vara hos oss. Hon älskar barn o har bra tålamod mot dom. Hoppas din släkt kommer att tycka om den när dom får lära känna hunden. Det är ju inte hundens fel som blev aggressiv det b eror på ägaren som uppfostrade. Jag kan tänka mig köpa en Amstaff.

Glömde tillägga. Hon ser mer Amstaff (75% amstaff o 25% dobermann).

Jag tror inte det finns så mycket man kan säga för att övertyga människor som dom i din släkt. När man är helt inställd på vad bullhundar är för typer, så finns det inga ord i världen som kan få dom att ändra åsikt. Min släkt var likadan mot min amstaff. Det måste helt enkelt upplevas, ses och kännas för att förstå.

Min mamma stöttade mig i köpet, men samma sommar jag skulle hämta min flicka så förbjöd dom alla dessa raserna i Danmark. Mamma började tvivla igen och frågade mig flera gånger "Vet du vad de är du ger dig in på??". Hon uppmuntrade mig och tog min sida, men tog ändå ett visst avstånd i början. Hon visste inte riktigt om hon kunde lita helt på Tyra (min amstaff). Men idag märks det verkligen inte att hon någonsin har tvivlat. Hon ligger gärna i soffan och småbrottas och leker med Tyra, kramar om henne och gosar.
Eftersom mamma upptäckt hur go hon är så har det börjat smitta av sig i släkten. Mamma talar så gott om henne. Det märks speciellt på min moster! När Tyra var 12 veckor gammal var vi på kalas och min mosters son på 8 år kom fram till mig och sa: Det är en sån där mördarhund! Och när den biter tag i en så släpper den aldrig! Då måste man slå ihjäl den!
Jag blev jätte förvånad och helt ställd, och fråga vad han hade fått de ifrån. Då kom min moster fram och sa att "De är ju sant! De är ju en sån!" När jag försökte prata med henne lät de bara som att hon tyckte jag var dum i huvudet.. "Varför väljer du ens en sån ras när man vet att det kan gå snett? Hon kan säkert vara snäll ett år eller två. Men förr eller senare smäller det! Varför ens chansa, det finns ju så många andra raser du kunde köpt!?"

Inte de roligaste samtalsämnet att ge sig in på när ens valp är 13 veckor och sitter där helt snällt och ser oförstående ut för att dom inte vill hälsa..

Men numera kan faktiskt min moster hälsa snällt på henne och klappa henne lite grann. Och även om det inte är mycket på 2 år, så känns det ändå som en början på att ändra hennes åsikt :)
Jag tror helt enkelt de är enda sättet att handskas med "bull-hatare".

Ber om ursäkt för romanen ;)